elevhalsoteamet

Hej!

Nu har vi äntligen fått tillgång till internet så att vi kan uppdatera bloggen! Vi har fått låna ett mobilt bredband av Amcy men det verkar inte tycka om oss särskilt mycket ;) men nu så, nu går det som en klocka!

De senaste dagarna har varit fartfyllda och fulla med shopping!

Avlutningskvällen i måndags var väldigt mysig och barnen spelade teater, sjöng o dansade för oss. De höll även tacktal till oss så att ingen av oss kunde hålla tårarna tillbaka. Allting slutade med ett flertal gruppkramar då barnen ville trösta oss o säga hejdå. Sista kvällen var alltså en väldigt speciell kväll och vi kände oss väldigt uppskattade. Vi gav flickorna små presenter, så som diadem, hårklämmor och tofsar, de var mycket uppskattade och nästa morgon när de skulle gå till skolan så bar flertalet av dem presenterna från oss i håret. Alla barnen ville säga hejdå och vi skrev små meddelanden till varandra på lappar och liknande. Tisdag morgon så lämnade vi barnhemmet kl 06.00 o alla flickorna hoppade och vinkade hejdå till oss in i det sista. Vi har verkligen fått ett minne för livet!

På tisdagen, 18/1, åkte vi till flygplatsen eftersom att Fridas väska nu hade varit borta mer en 21 dagar. Det tog oss många rundor upp och ner i trappor innan folk kunde säga till oss vem vi skulle prata med. Så Frida, Josefin och Sr. Gemma följde med upp dit borttappade väskor fanns, även fast det bara ville att Josefin och frida skulle gå upp. Men iallafall så visade det sig att det fanns en väska i Bejing som liknade Fridas, så den skulle skickas till Manilla samma kväll. Efter det så åkte vi och mötte upp Amcy på en restaurang så att vi kunde få lite lunch i magen. Det var trevligt och Sr. Gemma o Amcy träffades för första gången.

Efter det så fick vi säga hejdå till Sr. Gemma och vi håller alla med om att vi kommer sakna henne väldigt mycket.

Vår chaufför, Alex, körde oss till Amcys skola så att vi fick hälsa på och vi fick även träffa skolsköterskan, som är en bekant till Martina hemma i Sverige. När Amcy var klar så började vårt schema som är helt fullt med olika shopping center. Igår så var vi på en sorts marknad där de sålde allt möjligt och där kunde vi fynda rejält. Efter några timmar var vi nöjda och en tålmodig Amcy hade följt oss runt i gångarna hela tiden. Sen fick vi komma hem till Amcys hus och där har vi fått ett helt hus för oss själva eftersom de som vanligtvis bor här är bortresta. Så vi har kök, badrum, sovrum och hela kittet. Det är väldigt fint och vi mår som prinsessor hela bunten.

Onsdag 19/1

Igår så åkte vi med Alex och mötte upp Amcy och Lorna på Legarda school. De tog oss till ett shoppingcenter som hette 168 och även här fanns det mesta som vi kunde tänkas vilja köpa. Vi stannade hela eftermiddagen tills vi helt enkelt inte orkade mer. Då åkte vi till flygplatsen igen för att se om det var Fridas väska som hade varit i Kina.

När vi skulle gå in för att kolla om det var Fridas väska fick inte Amcy följa med. Där ser man vad en nunna har för makt (haha, skämt åsido) för när vi varit där dagen innan var det inga problem för Sr. Gemma att följa med överallt, och hon sa själv att hon satte på sig det de har på huvudet för att det kommer bli till hjälp och inge respekt. Intressant. Frida, såklart, och Josefin som stod på allas bagage gick och in och frågade sig fram. Fick kort för att komma in på flygplatsen och sen gick vi in i bagagerummet. Frida trodde inte det var sant men där inne, i rummet med väskor från Peking, stod hennes väska. Lyckan var total och även om personalen var så otroligt ignorant gjorde det ingenting. Det kom några glädjetårar hos Frida. Det var en himla lättnad!


Torsdag 20/1
Denna dag, precis som de tidigare, var full med shopping. Vi tillbringade dagen med Lorna eftersom Amcy var upptagen på annat håll. Vi shoppade hela eftermiddan  och till sist så avslutade vi med en bio i en av shoppingcentrets enorma biosalonger. Vi såg The Tourist och alla fem uppskattade den till max. efter bio så mötte vi upp Amcy i regnet och vi åkte hem för att gå i genom våra fynd.


Fredag 21/1
Idag så skiner solen och vi ska inte bli upplockade förrän halv 3 så vi har gott om tid att jobba på vår bränna:) I eftermiddag ska vi till ännu ett shoppingcenter och vi planerar att bjuda Amcy och Lorna på middag som tack för all hjälp och tid de har gett oss. Amcy tycker att vi ska gå till en filippinsk restaurang så att vi får testa på det, och det säger vi ju inte nej till!


Imorgon 06.30 lyfter vårt plan mot Sverige och vi har nästan packat klart våra fullproppade väskor. Snart går våra liv åter igen till det normala och hemma väntar skola och vinter. Men vi håller alla med om att vi har fått ett oförglömligt minne för livet!


Vi hörs på hemmaplan!


Kramar
Erika, Frida, Josefin och Estelle

Hej!

De tre senaste dagarna har händelserika och vi har haft mycket att göra, därav bristen på uppdateringar här.

I lördags var vi på hembesök hos två av barnen här på hemmet, en flicka och en pojke som är syskon. Vi skulle åka och hälsa på deras mamma som nu bor tillsammans med en ny man. Barnen är här på hemmet eftersom mammans nye man inte acceptera hennes tidigare barn och därför lämnade hon dem här (kortfattat…). Mamma bodde i alla fall i norra Manilla och det tog oss ca 2.5h att ta oss dit med bilen. När vi väl kom fram så var gatan väldigt trång och smal. När vi steg av bilen så blev vi väldigt uttittade och vi fick komma in i huset som mamman bodde i. Man kunde knappt kalla det hus, det var ett litet rum som var som ett skjul. Det var jordgolv och det var alldeles blött, troligtvis för att det hade regnat in. Taket, bestående av plastbitar och playwoodskivor, var trasigt, blött och mögligt. Allting i det här rummet var blött, även det två trasiga sofforna som stod där. Sängen bestod av en träskiva och ett papper där alla sov. Strömmen försvann eftersom elektriciteten var olaglig, då de hade dragit små ledningar för att ha tillgång till en lampa och en liten inplastad tv. I det här rummet bodde alltså mamma och hennes nya man och deras gemensamma barn. Bland det värsta vi sett och alla av oss tog väldigt illa vid oss. Fruktansvärt att uppleva. Dessutom har Sr. Gemma sagt att detta hem var ”bra” jämfört med många andra barns familjehem.

Hela tiden så sprang det människor in och ut ur rummet, det var nyfikna på oss och de tjuvlyssna även på vad mamman och Sr. Leya pratade om, till sist gick de två och pratade i bilen för att få vara ifred. Det verkade som att mamman inte hade det så bra tillsammans med sin nya man och hans familj och hon skulle därför skilja sig från sin man, eller om hon redan gjort det. Vi uppfattade olika… Därför följde hon med oss med alla sina tillhörigheter, en påse med kläder och en påse med annat, för att istället bo på en institution för kvinnor.

Den här dagen var väldigt känslosam och mamman grät och barnen gullade mycket med deras 6-månaders lillebror som lever med sin mamma. På eftermiddagen så fick barnen säga hejdå till sin mamma och lillebror. Det var jobbigt att se. När vi åkte tillbaka till barnhemmet och de sov nästan hela vägen.

När vi var tillbaka på barnhemmet efter 19.00 någon gång så var vi trötta efter en lång dag men vi tillbringade så mycket tid vi kunde med flickorna eftersom vi snart åker härifrån. Vi hjälpte dem med sina läxor, bland annat matematik. Helt plötsligt så öppnar sig himlen helt och hållet. Det var vatten överallt, och i köket som ligger rätt så lågt strömmade vattnet in och alla jobbade med att hålla vattnet utanför och inte inuti köket. När Erika skulle vara snäll och hjälpa till att flytta lådorna med mat så blir hon rätt chockad när det springer upp en råtta/stor mus på väggen framför henne. Lusten att hjälpa till försvann snabbt som bara den. Barnen, husmor Cindy och Ate Tin fick sig ett gott skratt och Erika försvann in i huset. På kvällen pratade flickan, Melissa, massor med oss och hur glad hon var över när vi hade lekt med henne och hennes bror på en lekplats och för att Aris, som lillebrodern heter, hade skrattat. Innan hon somnade låg hon och Frida och pratade om dagen och hon var mycket nöjd. Det var skönt för oss att höra.

Igår var det återigen mässa på köpcentrumet i Cavite, vi åkte in med alla barnen och efteråt så stannade vi fyra kvar där och åt lunch och köpte små presenter till flickorna, det blev mycket hårspännen, diadem och tofsar.  

Idag har vi varit och besökt en skola i Batangas. Vi åkte dit med Sr. Gemma och skolan vi besökte hade ca 4500 elever och det var både grundskola, highschool och college. Vi besökte en klass som vi satt och pratade med en stund. De var väldigt glada över att vi ville besöka dem och de ville lära sig några svenska fraser som vi skrev på tavlan. En man som jobbade på kontoret visade oss runt hela förmiddagen 

I morgon bitti åker vi vidare till Manilla och Amcy så vi vet inte riktigt när nästa blogginlägg kommer upp.

Hoppas allt är bra med er där hemma, och idag är det bara fem dagar tills vi är på hemmaplan igen.

Kramar

Erika, Josefin, Frida och Estelle

Hej alla där hemma!

Här kommer en uppdatering av veckan som gått hittills.

Tisdag, 11 januari

Idag efter frukosten med barnen så gjorde vi oss redo för en dag med shopping. Sr. Gemma hade nämligen hört skvaller om att vi fyra älskar att shoppa och bestämde därför att när hon ändå skulle till Manilla så skulle vi få rasta av oss på Mall of Asia, vilket är det tredje största shoppingcentret i världen!

Vi anlände ca en halvtimme innan dörrarna öppnande och vi passade på att äta ytterligare en frukost, bestående av donuts, vatten o varm choklad. När vi skulle beställa så kom personalen med helt nybakade donuts som de ville bjuda på, de smälte i munnen! Efter att ha laddat batterierna till max så började vi gå igenom butikerna. Efter sex timmar fullt med shopping, god mat o trötta fötter så hämtade Sr. Gemma upp oss igen. Då berättade hon också att den morgonen så hade en av pojkarna på barnhemmet rymt, och när vi skriver det här så har han fortfarande inte kommit tillbaka. När vi pratade med Sr. Gemma igår så trodde hon inte att han skulle hittas, men hon och vi hoppas på att han ska komma tillbaka. Antagligen har han rymt tillbaka till gatorna i Manilla och nu har polisen där tagit över letandet. Vi hoppas på att han kommer tillbaka…

Onsdag, 12 januari

Idag så var det åter till det vanliga igen. På eftermiddagen så hade vi en lektion om miljö och återvinning med flickorna i fyra mindre grupper. Då pratade vi om att man ska sopsortera, gifter som till exempel bilar släpper ut och att de skadar människan, i vilka olika grupper man ska sortera soporna i, papp, plast, glas, metall, osv. Vi uppmuntrade också dem till att inte slänga soporna på gatan som många gör här i Filippinerna, eftersom det är farligt både för miljön och för oss människor.

 Torsdag, 13 januari

Idag så gjorde vi inte så mycket under dagen, men när barnen kom tillbaka från skolan så satte det fart. När flickorna gick tillbaka från skolan så hade tydligen farmens fyra kor börjat springa och jagat flickorna. Det hade verkligen blivit jätterädda och en flicka svimmade två gånger när de kom hit till hemmet och det var många som grät och var väldigt ledsna. Men på kvällen så gick det över lite och vi lekte lekar, dansade och hade roligt med flickorna. Efter det så fick vi kyckling till kvällsmat, vilket var väldigt gott i jämförelse med all fisk vi har ätit de senaste dagarna.

 

frukost på mall of Asia, donuts!:)

Fler bilder kommer till detta inlägget, men bredbandet krånglar ikväll så vi väntar.

ha det så bra!

kramar
//Erika, Frida, Estelle och Josefin

Hej!

Hur har ni det där hemma? Alla av oss har ganska mycket hemlängtan nu men det går i vågor- ena timman känns det okej och andra vill vi bara hem. Om tio dagar är vi i alla fall hemma och vi ska försöka njuta så mycket det går. Man vet aldrig om vi kommer vara med om något liknande igen.

Vi är medvetna om att vi inte skrivit så mycket om barnen utan mest skrivit om vad vi gör och hur vi känner. Det är svårt att berätta om barnen och hur de är… Men i detta inlägg ska vi göra ett försök eftersom det kan vara kul för er att läsa. Vi är ju här för barnens skull och det är det dagarna går ut på även om det inte framgår så mycket i bloggen. På dagarna; 07.30-12.00 och 13.30-16.00 är barnen i skolan. Då har vi tid för oss själva att ta det lugnt, läsa, promenera runt, vila och skriva loggbok. Oftast är det även då vi skriver våra blogginlägg.

Helhetsintrycket av barnen är att de är glada och mår bra. De kommer gärna fram och frågar saker om våra familjer och vänner och hur det är i Sverige. Dom berättar själva gärna om sina familjer- hur många syskon de har och vad de heter. Men när de frågar vad våra föräldrar heter eller hur vi firar födelsedagar och vi har ett svar på det ser man på dem att det är något de verkligen saknar. Många är också väldigt angelägna om att lära sig svenska ord och fraser, det tycker de är kul, framför allt de som är mellan 11 och 14 år. De andra bryr sig inte så mycket utan frågar de äldre vad vi säger. Första dagarna när alla barn var här, alltså förra veckan, var det mest skoj och tjo och stim med dem som gällde. De tävlade om vår uppmärksamhet och ville göra ramsor och visa sina saker och fråga oss saker. Många av dem vill ha mycket kroppskontakt och hålla handen och sitta nära.

Denna vecka, sedan vi kom tillbaka från ön, har de pratat mer och mer om hur de mår. Vi brukar fråga dem hur de mår många gånger varje dag och då och då fastnar man i ett samtal med ett barn men det är ganska sällan de öppnar upp sig och berättar vad de varit med om. Vi vill inte heller pusha dem till att göra det och inte ”tynga ner” stämningen som oftast är ganska bra, utan bara prata om roliga saker och lära varandra saker. Däremot händer det att de berättar för oss att de inte kan sova på nätterna utan att de ligger och gråter för att de saknar sin mamma eller mormor eller vad det kan vara. Om vi ställer följdfrågor är det ofta vi känner att de inte vill gå in på det djupare och då känner vi samma sak där, att vi inte vill pusha dem. Vi ser alltså inte alltid hur dåligt de egentligen kan må, utan det är mer vad dem berättar… Men det är klart, humöret kan skifta väldigt fort på dem och ibland är de som annars pratar väldigt mycket de som är tysta och som bara kollar ner i bordet när vi äter. För oss är det svårt att veta vad vi ska göra när vi ser att de är ledsna – ibland sitter de till och med och gråter öppet vid matbordet. När vi frågat får vi väldigt sällan svar. De är bara ledsna helt enkelt.

Såklart har vi kommit några flickor närmre än andra. Alla pratar vid matborden, kanske förutom de allra yngsta, oftast sitter de i sina egna världar eller så förstår de inte engelskan så bra, men det är kanske bara ett tiotal av de 27 som verkar vilja ha närmre kontakt än att bara leka.

Barnen bråkar sällan. De tar väldigt väl hand om varandra och hjälper varandra hela tiden. Vid matborden hämtar de saker som fattas åt varandra och delar med sig av maten om alla inte fått lika mycket upplagt från början. Det är underbart att se. När de väl bråkar är det alltid någon som börjar gråta mer än den andra, och vissa gråter ofta för att få uppmärksamhet. Går man då fram och tröstar lite så lugnar de sig väldigt fort och säger ”Okey, I’m okey now” och går.  

Igår satt några av oss och hade längre samtal med några av flickorna. De skäms inte för att berätta men de ville inte heller att de andra flickorna skulle höra. Två av flickorna hade väldigt lika historier – de hade blivit utsatta för grovt fysiskt våld ett flertal gånger av sina pappor. Mer än det vill vi inte lämna ut på nätet eftersom vi lovade dem att inte säga något och även om vi inte skriver namn så känns det dumt att lämna ut detaljerade historier på nätet. För oss kändes det tufft att höra men samtidigt så pratade dessa flickor på mycket av sig själva, alltså ville de gärna ha någon som lyssnade på dom- vilket vi gjorde.  

Kanske blev detta ett rörigt inlägg men förhoppningsvis har ni fått en helhetsbild, annars är det bara att kommentera om det är något som ni är speciellt nyfikna på. Det är svårt för oss att få med allt, här händer så mycket hela tiden. Nu i skrivande stund, kl 16.00 här, har barnen precis kommit tillbaka från skolan och om en timma ska vi ha en lektion om återvinning och miljö med barnen.

Hörs snart igen!

Kramar

/Frida, Estelle, Erika och Josefin  

Hej nu är vi tillbaka på barnhemmet efter en härlig på Mindoro. Vi har bara njutit heeeela helgen J

7 januari

Klockan ringde 04.00 och vi åkte till Batangas för att ta en båt ut till white beach på Mindoro. Väl framme mötte Antonio upp oss, han jobbade på vårt hotell. Vi åt lite lätt frukost/lunch sen gick vi och lade oss på stranden, trots att det var lite molnigt var det väldigt skönt och första badet var ljuvligt. Palmer, vit sand och turkost hav kan inte bli fel. På kvällen åt vi fish n’ chips och vi gick och kollade på marknaderna, shoppingen var jätterolig! Eftersom vi gått upp vid fyra var vi helt slut vi åtta tiden. Vi köpte med oss lite frukt upp på rummet och spenderade resten av kvällen framför tvn och filippinska såpor. Vårt hotellrum var inte mycket att hurra för, mintgröna väggar med en ac som lät mer än ett godståg och antagligen var det ett fågelbo i lufttrumman också. Det jobbigaste var nog att varken dusch eller toalett fungerade ordentligt.

8 januari

Vi vaknade tidigt eftersom vi nu vant oss vid att gå upp klockan fyra på morgonen. Till frukost åt vi mango crêpe med glass, egentligen var detta en dessert men vi tyckte det funkade lika bra som frukost. Sen gick vi till stranden och var där i bara någon timme för vi tog en liten siesta under den värsta soltimmen. Efter lite vila var det tillbaks till stranden igen. Denna kvällen spenderade vi med att shoppa loss. Vi träffade en filippinsk servitris som hjälpte oss pruta ner priserna lite extra, annars skötte vi det rätt bra själva tycker vi. På kvällen åt vi pizza på stranden i solnedgången, mums.

9 januari

Frida och Estelle gick ut och fotade lite på stranden på morgonen. Runt åtta gick vi och åt frukost; iste och toast. Sen var det dags för snorkling! Vi fyra tog en lite större båt i ungefär 45 minuter till bra vikar för snorkling. Sedan delade vi upp oss två och två i mindre båtar som körde runt korallreven medan vi höll fast i ett snöre och tittade ner på livet i havet med cyklop och snorkel. Det var fantastiskt! Josefin, förstagångssnorklaren, och Erika var lite nervösa innan men det gick snabbt över och de fick mersmak för snorkling. På tillbakavägen stannade vi på två vackra stränder där vi badade och plockade snäckor och koraller. Vi kom tillbaka lagom till lunch och vi laddade batterierna med pommes och fruktsallad. Vi lade oss på stranden och tiden rann iväg. På kvällen körde vi två favoriter i repris; shopping och pizza på stranden. Något vi har kommit fram till är att på white beach finns tre sorters människor; de tre t:na. Dessa är transvestiter, tatuerare och turister. De förstnämnda tjatade varje kväll om att vi skulle se på deras show så denna kväll stannade vi och såg lite. Dessvärre orkade vi bara kolla på eld-dansarna.

Idag möttes vi av en glad Sr. Gemma i Batangas hamn klockan 12. Vi åt lunch på McDonalds (varför inte dra på lite till nu när vi är igång idag börjar ju veckan med 22 måltider ris). Vi kom tillbaka till barnhemmet vid halv fyra och sedan dess har vi varit med barnen, tvättat och duschat. Det var skönt med en paus och nu har vi fulladdade batterier igen. Vi saknade barnen under dessa tre dagar och de var glada att vi kom tillbaka. Vi kommer nog sakna dem en hel del när vi åker härifrån…

bilder kommer imorgon!

Vi har det bra i varmen, men det borjar kannas valdigt pafrastande med alla barnen som hela tiden vill ha uppmarksamhet, och vi kanner verkligen att vi behover en paus nu. Alltsa ar det underbart att vi aker imorgonbitti, klockan 04.30 kor bilen fran barnehemmet till Batangas. Darifran ska vi ta en bat ut till en o som heter Mindoro, och dar ska vi spendera tre natter! Vi tycker att det ska bli valdigt skont att ladda om batterierna.

Nagot vi verkligen langtar efter ar att ata nagot annat an ris och fisk, och det blir manga samtal varje dag om vad vi ska ata nar vi kommer hem! Vi drommor om saker som kanns sjalvklart att ata nar man ar hemma, men som inte ar det har. T ex en god macka... det vattnas i munnen. Och potatis.. och pasta.. AAAH vad mycket god mat det finns!

Vi hoppas att vi kan blogga nagon gang under tiden vi ar pa on, men om vi inte kan det sa gor vi det nar vi kommit tillbaka till barnhemmet pa mandag. Vi kommer ocksa lagga upp massor med bilder da fran var semester vid havet :)

Ha det bra, sa hors vi igen pa mandag! :)
/ Estelle, Frida, Erika och Josefin

Hej!

Nu tycker vi att dagarna flyter på bra! Det gick lite segt i början. Vi har haft fullt upp så vi hade inte möjlighet att blogg igår. Nu bor alla barnen på barnhemmet, vilket betyder fler som vill ha uppmärksamhet .  ;)

2 januari

Vi väcktes först vid fem tiden på morgonen utav att de första flickorna kom tillbaka från sin ledighet, men vi somnade om. Sen gick vi upp klockan sju och åt frukost, och klockan åtta åkte vi till kyrkan…  Om vi kan kalla det kyrka, det var i ett varuhus! Vi hade tyvärr inte med kameran, men kanske att vi ska till samma ställe nästa söndag. I varuhuset hade de bara vikt upp en liten scen och lite kulisser som skulle se ut som  kyrkfönster . Väldigt annorlunda att vara på mässa samtidigt som man ser vakter med gevär och städerskor i bakgrunden som ibland stannar till och gör korstecken, och fläktar som överröstar prästen. Även den här gången uppmärksammade prästen oss och fråga Sr. Gemma vart vi var ifrån.

När vi kom tillbaka tog vi det lugnt och lekte lite med barnen. Ramsorna som vi lärt dem är väääldigt populära! Vi kan snart göra dem i sömnen.
Vi fick dela upp oss hur vi sover, två i ena sovsalen och två i andra.
Vi fick även reda på att vi kommer vara indelade i fyra grupper, dessa grupper kommer vi vara i när det är aktiviteter och liknande. Alla av oss har varsin grupp som vi är ansvariga för.

Under dagen ramlade alla utom 7 flickor in, och helt plötsligt var här 15 barn till! Så på kvällen var det ett himla liv, och alla var glada att se varandra igen.

3 januari

Klockan 04.00 ringde matklockan/vaknarklockan, den är omöjlig att undvika. Låter som ett brandlarm, och när flickorna inte gör som husmor Cindy säger håller hon in den i 5 minuter! Ni kan ju tänka er… Men i alla fall! Klockan 4 gick vi upp och försökte få upp alla tjejerna ur sängen, i vissa fall var det verkligen en utmaning.
När alla var uppe gjorde de sina uppgifter och vi kunde somna om en timma.
Halv 7 åt vi frukost, och efter det gick barnen till skolan. Då passade vi på att njuta lite av solen, och klockan 10 drog vi oss in mot SM, ett varuhus en bit här ifrån (på samma ställde där mässan var). Äntligen lite shopping, och något annat än ris att äta. J Pinsam tystnad fanns inte i det varuhuset, eftersom det spelades väldigt hög musik från många högtalare. Och tyvärr inte samma låt… alla försökte överrösta varandra.

När vi kom tillbaka hade vi aktiviteter med barnen som vi höll i. Vi körde en rit-lek och ryska dansleken. Ritleken är när man ritar en liten del av en person/figur, sedan viker man pappret så man inte ser vad som är ritat innan och sedan skickar man vidare. När hela figuren är färdig vecklar man upp den. Barnen i Josefins och Fridas grupp tyckte det var väldigt kul, Estelles grupp såg inte charmen i det och Erikas grupp fattade knappt engelska… Vi andra har åtminstone en som är väldigt bra på engelska och kan översätta åt de andra som inte fattar. Även om de bara varit här ett dygn så tycker vi att vi har fått bra grepp om de olika flickornas personligheter och det känns bra så man kan anpassa sig lite efter dem.

På kvällen firade vi Ginas födelsedag med ris och nudlar, tillsammans! Lite rismuffins serverades som tilltugg, tugga-tugga-svälj! Alla barnen åt tillsammans, och från att vara 14 barn är dem nu 54. Och det är påfrästande och utmattande, fast ändå roligt, när 54 barn hela tiden vill ha 100% uppmärksamhet utav 4 personer.  Sen sov vi väldigt gott!

4 januari

Även idag ringde klockan och vi gjorde valet att ligga kvar. Flickan som ligger i sängen mittemellan Estelle och Frida är en riktig sömntuta. Estelle och Frida känner att det är deras uppdrag att få upp Rosalinda, som den 10-åriga flickan heter, först, eftersom de vet vad de har att göra med när hon ska upp och duscha. I morse turades vi om, samtidigt som VI låg ner och blundade att säga: ”Rosalinda, waake up!”, ”Rosalindaa, sit uuup”.  Denna morgon vaknade hon lättare än morgonen innan men det var ändå en kamp. När vi såg henne falla tillbaka fick vi ropa ”Noooo Rosalinda, SIT UP!” Tillslut var uppdraget slutfört och då hade alla andra redan gått upp så vi somnade om någon timma.

I Josefin och Erikas rum var det andra puckar. Direkt efter klockan ringt kommer husmor Cindy in vrålandes på att barnen ska gå upp. När Josefin och Erika är på väg att resa sig upp för att hjälpa henne vänder hon sig mot dom och säger med den vänligaste rösten hon har:” No girls, sleep, sleep!” innan hon vänder sig om och fortsätter med sitt gormande. Innan Josefin somnar om ser hon att en hund har hoppat upp och lagt sig ovanför myggnätet på kanten av Abigiels säng. Abigiel reser sig sömnigt, och fortfarande med slutna ögon, innan hon förskräckt upptäcker att en hunds ansikte är 10 cm från hennes ansikte. Grymtandes puttar hon bort hunden och sen var hon vaken.

Efter frukosten, som bestod av flingor, vatten och apelsin (obs. flingor utan fil eller mjölk..) gick vi och la oss lite igen. Barnen gick till skolan och vi tog det lugnt i solen. Under lunchen, då barnen kommer och äter, kom även besökare med gåvor. Så innan kl 13 då de skulle vara tillbaka i skolan, blev det lite uppträden från barnen. Det som mer har hänt idag är att vi har duschat, tvättat och sett en hund komma med en tillplattad, torkad, utsträckt ungefär 30 cm lång groda i munnen.

Vi längtar efter att få sova.. Behöver nu bara hålla oss vakna knappt en timma till innan alla ska gå och lägga sig.

Idag efter besökarna utanför pojkarnas hus.



Estelle och Frida påväg hem. Här innanför portarna till området. Ser ni Estelle?



Bumpy ride with ate Tintin.



Chauffören i jitneyn.






Hoppas allt är bra hemma. Nu har vi varit borta en tredjedel, så vi ses om 18 dagar!

Kram

/Frida, Estelle, Josefin och Erika

Hej dar!

Vi uppdaterar med ett langre blogginlagg imorgon, for vi ska snart till sangs. Tankte bara dela med oss av en rolig handelse som intraffade fyra dagar sedan och som vi fortfarande skrattar at!

Vi hade precis borjat fa battre kontakt med de barn som inte var pa semester. Vi sitter i solen och ett av barnen kommer fram och satter sig bredvid Erika och borjar prata. Plotsligt hajar Erika till, hon far nagot (?????!) pa knaet.

Lenlen: "What was that?"
Erika (som har sagt till oss att det matse vara fagelbajs): "I don't know, it came from heaven..."
Lenlen tittar sig osakert omkring och ger andra ett osaker leende. Vi kan bara tanka oss vad tankeverksamheten gick igang hos henne. Efter nagra langa sekunder utbrister hon: "Heaven?"
Ytterliggare nagra sekunder gar...
Erika: "Ooooh no! I mean the sky!!"

Godnatt :D

/ Estelle, Frida, Erika och Josefin

Hej!

Nu är det inte många timmar kvar av 2010. Vi sitter just nu i ”vårt” vilorum och vilar efter lunchen. Man blir trött! Vi har en fläkt som är på nästan jämt, den behövs. Vi förstår inte hur vi ska kunna vara vakna till minst 00 ikväll eftersom vi gått och lagt oss och somnat direkt runt kl 22 varje kväll... Vi får kämpa ikväll J

 Det har varit sol och väldigt varmt hela förmiddagen men nu är det lite molnigt. Ikväll kommer vi fira nyår precis som hemma allihop tillsammans, så vi tror även pojkarna kommer hit till flickornas område om vi fattat det rätt. Sr. Myra blev sjuk igår och mår fortfarande inte bra så vi hoppas hon mår bättre till ikväll. När vi var och köpte nya kläder till Frida köpte hon även massa fyrverkerier så det ska bli kul att se barnen ikväll för vi vet att det är höjdpunkten för de flesta. På tal om fyrverkerier så smälls det smällare här nästan hela tiden och har gjort sedan vi kom… Tur att hundarna inte verkar rädda.

Innan gick vi en liten promenad som är mellan flickornas område till porten in till barnhemsområdet då fyra av pojkarna såg oss från andra sidan. De blev så himla glada och började springa mot oss och ropa ”siiisteer, siiister, aaate, aate”. Sedan hade dem spring tävlingar där vi skulle vara domare, allt för att visa sina talanger och sin styrka, haha. De är så himla härliga!  

Det senaste dygnet har vi lärt flickorna massa ramsor som är väldigt populära. Igår satt vi en lång stund med dom uppe i våra och deras sängar och de lärde oss också massa ramsor osv.

Idag har en av flickorna, som annars är väldigt framåt, varit väldigt tyst och nere. Alla barnen har ju sådana dagar men det är jobbigt att se henne ledsen. Dock kom hon nyss och ville göra en ramsa och visa sina örhängen, så det är nog okej. De flesta andra flamsar på som vanligt.

Annars igår hände inte så mycket. Det regnade hela dagen ungefär och alla här verkar livrädda för minsta duggregn. Frida och Estelle gick ut och gick lite i regnet och ni skulle sett ”husmor” Cindys min när hon såg oss… Hon blev förskräckt och skrattade åt oss.

 Vi väntar med spänning på att de andra 20 flickorna ska komma tillbaka på söndag, då blir det nog mer att göra eftersom flickorna här har lite ”lov” nu också. Vi skulle egentligen åkt in till ett shoppingcenter, se på bio och äta ute men eftersom Myra kände sig dålig stannade vi här. Vi hade ändå inte förstått så mycket av filmen kanske… Frida och Estelle tvättade kläder i brist på annat och för att Frida verkligen behövde! Det var lite annorlunda men fungerade finfint! Mitt på dagen efter lunchen gick Erika och Josefin och vilade. Medan de sov hjälpte Frida och Estelle Cindy att packa upp donationer från Manilla. Det var MYCKET att packa upp och bara maten tog oss drygt en timma. Leksaker, hygienartiklar och skolmaterial är fortfarande kvar. Denna typ av leverans får de årsvis men t ex mjölk får de en gång i månaden. De har ett rum som förråd och det var helt fullt av saker och mat.

Hoppas alla får ett bra avslut på 2010. GOTT NYTT ÅR FRÅN OSS ALLA, TILL ER ALLA!
Hörs nästa år.

/Frida, Estelle, Josefin och Erika

Nu har vi varit har io tva hela dagar, men vi har inte haft tillgang till internet forran nu. Resan var laaang! Men allt gick bra. For tillfallet ar det inte sa manga barn har pa barnhemmet eftersom de flesta ar lediga over jul och bor hos sin familje eller hos nagon fadder familj. Det ar bara 6 flickor som bor har just nu.

27 december
Vi fick traffa alla barnen som bor har just nu pa hemmet och de visade oss runt. Det ar mycket storre an vad vi hade tankt oss! De har massor med hundar, ca 10 hundvalpar, katter, hons, getter, vattenbuffel, gris, och dessvarre odlor i alla rum! Det ar valdigt annorlunda fran vad vi ar vana med, men vi kommer anda in i det fort kanns det som. Och en sak ar saker, vi kommer inte vilja ha ris pa ett bra tag nar vi kommit hem! Har serveras ris morgon, middag och kvall!
Det kom besokare till barnhemmet, som sponsrar barnhemmet. Barnen fick leka, dansa och sjunga, och besokarna gav dem aven presenter.
I borjan var barnen blyga men de oppnar sig mer och mer for oss. Efter bara nagra timmar spexade de for fullt och ville hela tiden ha var uppmarksamhet!

En liten handelse som skramde slag pa Estelle inatt var nar hon gick pa toaletten, i morkret! Det var morkt, man horde alla syrsor utanfor och det var fullt med odlor pa vaggarna. Nar hon ar ensam, och instangd pa badrummet hor hon ett mystiskt ljud fran papperskorgen som star ca 1 meter ifran henne. Det lat precis som en skrikande apa! Pa tre roda sekunder var Estelle tillbaka i sin sang, under myggnatet!
Dagen efter fick vi reda pa att det mystiska ljudet kom fran en jatteodla (aven kallad monsterodlan). Tror inte vi gar sjalva pa toaletten mitt i natten mer.

28 december
Dagen borjade med att vi akte och hamtade en flicka som varit hos sin syster pa julledighet. pavagen dit stannade vi vid en utkiksplats och kollade pa en vulkan ute vid vattnet, stallet hette Batanga. Det var tyvarr ganska disigt och regnade lite smatt, sa man sag inte sa tydligt. Vi tog kort pa vulkanen, medans Filippinarna tog foto pa oss, och med oss. 
Efter det akte vi till en restaruang och at en jatte god kyckling (med ris saklart). Priserna har ar valdigt annorlunda fran hemma, en portion med dricka kostade bara 49 pesos, som motsvarar ca 7 kr. Helt okej!!
Pa eftermiddagen akte vi till ett stort shoppingcentrum, fridas bagage ar dessvarre borta, sa vi skulle kopa lite nya basklader till henne. Vi kan meddela att vi ser fram emot shoppingen i Manilla innan vi aker hem!

Vi mar alla fyra bra, och vi blir val omhandetagna. Utanfor Barnhemmet kanns vi som apor pa zoo, nagot som folk tycker ar valdigt spannande att titta pa!


På kastrup! Syns det att Frida gömmer choklad och nötter i fickan?..


I vårt vilorum





Trötta!!

Vi önskar att vi kunde ta med fler bilder med barnen och så, men vissa av barnen här är under skyddstillsyn och får inte synas på internet. Så därför blir det tyvärr inga bilder på barnen men vi ska försöka ta så många roliga bilder som möjligt "ändå" :)

Ha det bra och sköt om er. Skriver snart igen!

/Estelle, Josefin, Erika och Frida